Dags att sluta jämföra
Det är så mycket som hänt de senaste månaderna, men ändå inte.
I slutet på förra året träffade jag en kille som jag verkligen haft svårt att släppa. Allt var så underbart & annorlunda om man jämför med alla andra killar jag träffat, jag trodde verkligen att detta var äkta. Men sen allteftersom så verkade det rinna ut i sanden. Tråkigt men sant. I efterhand har jag kommit på att det mestandels har med mig att göra. Jag har så himla svårt att öppna upp mig & visa vem jag är, till 100%. Spelar ingen roll om jag går ner i vikt mer eller inte. Han tyckte att jag var fin, medans jag inombords bara tänkte "bullshit" när hans komplimanger över mitt utseende haglade. Fan, kan jag inte visa mig själv till 100% så spelar det ingen roll hur jag ser ut, det är inte utseendet som spelar mest roll, ABSOLUT INTE.
Hur ska någon kunna älska mig, om jag inte älskar mig själv?
Iaf, efter att ha deppat över denhär killen & mina egna problem i ett antal veckor så har jag bestämt mig för att skita i allt vad killar heter. Endast fokucera på mig själv & skaffa mig en självkänsla & självförtroende :) Vill så gärna kunna visa MIG för alla. Både psykiskt & fysiskt.
Så nu är det slutdeppat!! Tänker hålla mig mer sysselsatt & tänka att jag är grymt snygg. Fake it til' you make it!
Sen det här med vikten.. Förra året gick jag ner 20kg. Det är helt sjukt egentligen, 20 kg.. Nu har jag gått upp lite sen dess, men ärligt talat, det är inte hela världen..
Jag kommer fortsätta att hålla koll på vad jag äter, röra på mig varje dag & sträva efter att tappa i vikt & känna mig nöjd till sommaren, men jag tänker inte göra det till prio 1, självkänslan först. Utan den så spelar ingenting roll.
Hoppas ni mår bra :)
I slutet på förra året träffade jag en kille som jag verkligen haft svårt att släppa. Allt var så underbart & annorlunda om man jämför med alla andra killar jag träffat, jag trodde verkligen att detta var äkta. Men sen allteftersom så verkade det rinna ut i sanden. Tråkigt men sant. I efterhand har jag kommit på att det mestandels har med mig att göra. Jag har så himla svårt att öppna upp mig & visa vem jag är, till 100%. Spelar ingen roll om jag går ner i vikt mer eller inte. Han tyckte att jag var fin, medans jag inombords bara tänkte "bullshit" när hans komplimanger över mitt utseende haglade. Fan, kan jag inte visa mig själv till 100% så spelar det ingen roll hur jag ser ut, det är inte utseendet som spelar mest roll, ABSOLUT INTE.
Hur ska någon kunna älska mig, om jag inte älskar mig själv?
Iaf, efter att ha deppat över denhär killen & mina egna problem i ett antal veckor så har jag bestämt mig för att skita i allt vad killar heter. Endast fokucera på mig själv & skaffa mig en självkänsla & självförtroende :) Vill så gärna kunna visa MIG för alla. Både psykiskt & fysiskt.
Så nu är det slutdeppat!! Tänker hålla mig mer sysselsatt & tänka att jag är grymt snygg. Fake it til' you make it!
Sen det här med vikten.. Förra året gick jag ner 20kg. Det är helt sjukt egentligen, 20 kg.. Nu har jag gått upp lite sen dess, men ärligt talat, det är inte hela världen..
Jag kommer fortsätta att hålla koll på vad jag äter, röra på mig varje dag & sträva efter att tappa i vikt & känna mig nöjd till sommaren, men jag tänker inte göra det till prio 1, självkänslan först. Utan den så spelar ingenting roll.
Hoppas ni mår bra :)
